Nytt läsår, nya elever betyder nya realtioner

I våras släppte jag åter en klass 6 för att nu i höst ta emot ny åk 4. Jag har haft förmånen att få träffa den nya klassen under några fredagar under vårterminen. Detta var mycket bra för att bygga relationer och knyta kontakt med kommande individer samt för mina tankar inför höstens skolstart.  Önsketänk att alla fick denna möjlighet i sådana här lägen.

Viktigt i mitt uppdrag så här i uppstarten med nya elever, känner jag, är att skaffa en relation med varje elev ganska omgående. Det är min övertygelse att denna spelar en central roll för elevens studieresultat framöver – vilket också är mitt uppdrag.

En god kontakt med förälder/vårdnadshavare är med av betydelse samt kunskap om den närmiljö eleven lever i, detta vet vi alla som arbetar med elever/barn.

Det första som kommer att spela roll för relationen är absolut min inställning.

Jag ser framför mig en individ som jag kommer att ha mycket kul med de följande åren. Vi kommer att lära av varandra, lyssna på varandra, visa ömsesidig respekt, visaförståelse för varandra, hjälpa varandra, stötta och, inte minst, skratta mycket tillsammans.

Eleven är en resurs för sin egen utveckling.

För mig är det av stor vikt att se den enskilda individen i varje elev. Att ta reda på vilka intressen eleven har – i skolan och utanför – är ett första bra steg. Att ha insyn i elevens närmiljö, familjeförhållanden hjälper visst till, men utöver detta, jag sätter stort värde i att lyssna på eleven/individen och dennes tankegångar och inställningar i olika situationer i livet.

En förutsättning för att mötas.

Jag kan uppleva, att ha den här “lilla” kunskapen kring eleven, gör att hen snabbare känner sig sedd och betydelsefull redan tidigt i våra möten.

I detta hade jag, som sagt, turen att möta min nya klass redan under våren och de fick då (traditionsenligt?) skriva ett brev samt fylla i en “Om mig” åt mig – efter att jag gjort min presentation.

Denna gör jag i helklass. Jag skriver upp på whiteboarden mitt namn. Sedan skriver jag “ ålder?, familj?, bostadort?, boende?, intressen?, min familj?, favoritmat?, sport?.

Eleverna hjälps sedan åt  att fylla i 3 – 4 förslag “om mig”. Det brukar generera mycket skratt och självklart bjuder jag här på mig! Sedan “rättar/justerar” jag deras förslag av deras intryck av mig tillsammans med dem, också detta på tavlan.

Deras brev och “Om mig – lapp” tar jag med hem över sommaren. Detta ger mig ett försprång för den första skoldagen på hösten.

Första mötet på hösten är av stor vikt för alla nya elever, mig och klassen som helhet. Nu måste jag etablera normer,regler och rutiner för vår tid tillsammans. Detta för att skapa  trygghet i skolan. Jag måste hålla fast vid det som sägs, beslutas och de regler och normer som vi måste följa för allas vår trevnad. Jag måste skapa tillit.

Om jag gör justeringar, förändringar under årens gång, eller ev. redan denna första vecka, görs detta alltid i dialog med eleverna. Jag måste ha motiveringar till sådant som de inte förstår, håller med om osv. Vi talar ofta om respekt mellan eleverna och mellan lärare – elev.

Glöm inte bort respekt elev – lärare.

Första veckan är det toppen om man kan ha denna schemabrytande d v s att jag finns hos klassen hela veckan. (Är ämneslärare så har inte alla ämnen i min mentorsklass).

Då  arbetar vi med praktiska detaljer i “vårt rum”/klassrummet, arbetar med samarbetsövningar, värdegrund, grupparbeten. Samarbete mellan eleverna är för att skapa ett bra arbetsklimat framöver och för att främja goda relationer eleverna emellan.

Denna vecka försöker jag alltid vara mycket lyhörd för eleverna, situationer och att läsa av de redan lagda status förhållandena i gruppen och lägger stor energi på alla “möten” i olika sammanhang med mina elever.

En detalj, som jag alltid gör i mina klasser, är att det alltid är jag som bestämmer placering i klassrummet och med detta ev. omplaceringar/om – möbleringar samt gruppsammansättningar vid grupparbeten.  Beprövad erfarenhet av detta under många år har fått mig att sett många fördelar i detta. Förklarar detta även på första föräldramötet och detta budskap har enbart tagits emot positivt!

Med eleverna (och föräldrarna) går jag igenom nedan tre påståenden/meningar;

“Bästa kamraten är inte alltid bästa arbetskamraten”

“Man måste inte älska alla – men man måste kunna umgås”

“Allas våra olikheter är våra tillgångar”

Efter några veckor, när eleverna börjar känna sig hemma i allt det nya så gör jag ofta en återkommande övning i nya grupper. Jag lägger ut bilder på golvet, föreställande allt mellan himmel och jord. Dessa har jag klippt ut ur vanliga veckotidningar. Eleverna får sätta sig i ring runt bilderna och får en stund att studera dem. Sedan ber jag dem välja en som tilltalar dem. Om någon tar samma – skickas den mellan dem när de sedan får berätta varför de valt just denna bild. Vi går runt ringen och alla får tid att berätta.

Sedan lägger vi ut bilderna åter på golvet med/bland de bilder som ej blev valda. Så ber jag eleverna välja, för sig själv, en bild som kan symbolisera deras upplevelse hittills på skolan. Så går vi ytterligare ett varv och alla får berätta.

Denna övning gör jag ibland även med föräldrarna på föräldramötet. Vi lägger ut bilderna och de ska välja en bild som kan symbolisera frågeställningen: “Vad förväntar ni er under det kommande året för ert barn?”. Här får jag mycket information om deras tankar! Lättare att gömma sig bakom en bild.

Ovan övning, har jag även gjort med åk 5 och 6 vid skolstart ibland. Men då med frågeställningen “Vad är mina förväntningar på mig och mina studier det kommande året?”.

Har jag haft grupper som varit lite svårare att nå så har jag ibland använt mig av tankeböcker. På fredagar har de fått skriva i en liten bok hur veckan har varit – kort! Inga romaner, utan kortfattat. Sedan ger jag eleven en kort respons på det de skrivit, en feedback. Denna får de läsa när de får tillbaka boken på måndagen. De som skrivs i boken är enbart mellan mig o eleven. Noga poängterat så att alla elever vet detta och det brukar inte vara några problem kring detta.

Ja, många pusselbitar ska falla på plats…Detta ämne kan diskuteras mycket och länge och är ett ämne som lätt kan skapa stora diskussioner mellan  pedagoger/människor. Vi bär ju alla på olika ryggsäckar, värderingar och erfarenheter av/från livet och,inte minst, personligeheter.

Relationer kommer inte gratis…..

Kemin stämmer inte alltid med alla elever heller och det är då ett måste att kunna lägga relationen på “annan nivå” och, om jag har tur, stämmer den bättre med annan kollega som då kan vara tryggheten för individen här hos oss. Viktigt att våga släppa för elevens utvecklingsmöjligheter.

Marika Björk Carlberg Ma/No lärare 4-6, förstelärare

Gemensam aktivitetsdag

Den 12 Maj hade alla elever i F-3 på Simrislundsskolan en gemensam aktivitetsdag. Förra årets aktivitetsdag var så lyckad att vi i år körde en favorit i repris. Eleverna kunde välja på – Musik, dans, drama, pyssel, skapa film, golf, friidrott, fotboll, friluftsliv samt idrott & lekar. Alla vuxna på skolan var delaktiga i aktiviteterna, till vår hjälp hade vi i år även elever från Nova Academy. Det var ett lyckat samarbete med mycket duktiga och engagerade elever! Dansen skedde i samarbete med gymnasieeleverna på Nova Academys performing arts och på fotbollen hade vi hjälp av eleverna på fotbollsakademin. Ett extra stort Tack till Matilda vår socionom som planerat denna dagen tillsammans med elevrådet! Det blev en kanondag som vi nu hoppas är en tradition.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lärare i tiden – med förändring som tillstånd

Idag bloggar Cecilia Andersson som jobbar som förstelärare i vårt Skolområde. Cecilia arbetar med eleverna som går på 4-6 i Svenska och So.

CE

 

 

 

 

Förmågan att idag tänka annorlunda än igår skiljer den vise från den envise.

John Steinbeck

Jag har världens bästa yrke! Det betyder inte att det alltid är lätt, problemfritt och utan arbetstoppar. Däremot är det alltid utmanande, utvecklande och lärorikt. Uttrycket man lär så länge man lever talar om för oss att när människor möts, samarbetar, byter idéer och uttrycker sina åsikter så uppstår lärande. Vi pedagoger lär också så länge vi har elever, under förutsättning att vi ger oss själva tid att reflektera över det vi gör, ser, hör och upplever. Som lärare måste jag bearbeta mina erfarenheter så att de får varaktiga effekter på mitt lärande som pedagog.

Jag måste också bevaka vad som händer i omvärlden. Nya idéer, ny teknik och trender som kommer och går påverkar både mig och mina elever. Det innebär att jag inte kan undervisa dagens elever på samma sätt som jag undervisade elever för 10 år sedan. Kunskapen måste sättas in i olika sammanhang och ha en koppling till nutiden, precis som Steinbeck antyder i citatet ovan.

Reflekterar jag över vad som hänt under de senaste 15 åren, kan det på ytan verka som om det inte hänt så mycket. Jag jobbar i samma skolenhet, med samma åldersgrupp och med nästan samma ämnen.  Men på andra plan har innehållet i mitt uppdrag verkligen förändrats. Att vara lärare i tiden är ett uppdrag där förändring är ett tillstånd vi hela tiden befinner oss i.

För 10 år sedan spelade jag in en film tillsammans med min klass. Den handlade om medeltiden och det tog 1,5 år att göra den. Vi jobbade med den både i svenska och historia, och det var helt i linje med den läroplan som fanns då. Filmen blev jättebra! Eleverna var mycket motiverade. Idag spelar eleverna själva in film på sina mobiler och använder filmerna som redovisning. Det kunde jag inte tro för 15 år sedan!

På den tiden bar jag hem kassar med böcker för att ”rätta” elevernas arbete. Idag delar de dokument med mig på datorn och mycket av den bedömning jag gör sker i klassrummet under lektionstid, för jag kan inte längre bara bedöma den skriftliga förmågan. Jag måste se eleverna ”in action” och bedöma om de kan föra ett samtal framåt och resonera krig för- och nackdelar m.m. Det kunde jag inte heller föreställa mig för 15 år sedan!

Men en sak som jag sysslade precis lika mycket med då som nu var kunskapsbedömning. I alla fall i tanken! Jag behövde inte sätta betyg eller skriva omdömen, men som lärare vill jag ju alltid se vad eleverna lär sig. Det fanns bara nationella prov i svenska, matematik och engelska. I den vardagliga undervisningen lät man eleverna redovisa på olika sätt t ex genom drama, skriftliga arbeten, muntliga redovisningar, byggda modeller m.m.

Det var inte lätt att ”mäta” kunskapen. Om en elev hade 40 av 47 poäng på det skriftliga provet efter temaarbetets slut, men bara 15 av 35 på repetitionstestet 3 månader senare, vad innebar det? Vad kunde jag som lärare göra? Vad skulle jag som lärare göra? Bildning är det som blir kvar när vi glömt vad vi lärt oss! Jo, så verkade det vara!

Idag arbetar vi med förmågor och det finns ett centralt innehåll. Det är på det angivna innehållet eleverna ska utveckla sina förmågor. Förmågorna kommer de att kunna applicera på annat innehåll också och förmågorna blir mer beständiga än faktakunskaperna. Förmågorna är viktiga för eleverna, och deras möjlighet att leva och anpassa sig i morgondagens samhälle. För flödet kommer aldrig att bli mindre än det är nu. Med tiden kommer en aldrig sinande kontinuerlig ström av nya utmaningar att hantera och utveckla. Det är spännande…

I tider av förändring kommer de läraktiga att ärva världen medan de lärda finner sig perfekt utrustade för en värld som inte längre existerar.

Eric Hoffer

 

 

Ministerbesök på Simrislundsskolan

I dag har vi haft besök av justitie- och migrationsminister Morgan Johansson. Vi hade en diskussion om flyktingbarnens skolsituation, kommunens utmaningar och hur vi i vårt skolområde arbetar med dessa frågor.

Med på besöket var bland annat kommunpolitiker, vår förvaltningschef Bo Kristoffersson, kommundirektör Diana Olsson och personal från våra förberedelseklasser.

Våra elever tyckte det var en spännande eftermiddag då ett helt TV team och en livs levande minister dök upp under mellanmålet!