Vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet!

Nu är det dags att vi tillsammans djupdyker i den beprövade erfarenheten!

Skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet! Vad betyder det för mig i min roll som lärare? Vad kan vi som lärare luta oss mot, så att vi tryggt kan veta att vår undervisning vilar på vetenskaplig grund? Eller är vetenskaplig grund ett så pass diffust begrepp att det behöver utforskas och fördjupas av oss lärare? Ja, det tror jag behövs!

Vi lärare samlar i vår skolvardag på oss massor av erfarenheter. Erfarenheterna går in i varandra och det kan ibland vara svårt att veta vilka faktorer som är de mest avgörande. Vill jag som lärare prova på ett nytt arbetssätt, gör det, och upplever att jag hade en lektion som gick alldeles lysande, kan det ändå vara svårt att på egen hand utvärdera arbetssättet.

Det finns andra faktorer som jag måste fundera över. Gick det så här bra för att eleverna hade goda förkunskaper, berodde det på att idrottstimmen före varit toppen eller tyckte eleverna verkligen om mitt nya arbetssätt och kände att de lärde sig något?

Det kan jag ju ta reda på om genom att fråga eleverna och genom att pröva på arbetssättet flera gånger för att se om det ger lika bra effekt. Jag kan också prova på samma arbetssätt i flera grupper under flera år, men trots att jag gör det blir det ganska begränsat. Det blir bara min erfarenhet och kanske har jag missat något…

Tvärtom kan det också vara lätt att man generaliserar och använder undervisningsmetoder som fungerat bra i andra tider, i andra ämnen och annan kontext, bara på grund av att just de metoderna fått spridning och blivit allmängiltiga.

Hur kan vi lärare gå tillväga då?

Som i så många andra sammanhang inom skolan kan det kollegiala lärandet leda oss längre och ge så mycket mer! Genomförs detta hos flera lärare under längre tid blir detta mer beprövat och erfarenheterna större och djupare.

Vi måste ringa in vad det är vi vill undersöka och göra en erfarenhet av. På förhand måste vi sätta upp kriterier eller mål som mäter det vi vill undersöka. Vi måste göra detta systematiskt och dokumentera det väl. Detta måste pågå under en längre tid och det kräver tålamod. Vi måste också på något sätt ställa vårt alternativ mot andra likvärdiga.

Det kollegiala lärandet i kombination med IKT har lagt en mycket bra grund för att vi tillsammans ska kunna djupdyka i den beprövade erfarenheten och dela med oss av våra erfarenheter. Det är vi som profession som kan ansvara och utveckla detta och vi ska inte vara rädda för att göra det!

Läraryrket var länge ett ensamt arbete där varje lärare stod i sitt klassrum, genomförde sin planering, drog sina slutsatser och gjorde sina egna erfarenheter. Kanske är det detta faktum som gjort att begreppet beprövad erfarenhet framstår som diffust.

Fortbildning för lärare har också under lång period varit mycket övergripande oftast i föreläsningsform. I bästa fall har fortbildningen lett till intressanta diskussioner lärare emellan, men lärarna har med den nya kunskapen gått tillbaka till sitt klassrum och fortsatt att göra egna erfarenheter.

På så sätt har det inte byggts upp några ”banker” av beprövade erfarenheter. Många lärare utvärderar och undersöker sin egen undervisning för att försöka dra lärdomar av den och förbättra den så att eleverna når högre måluppfyllelse. Men återigen blir risken att erfarenheterna stannar hos den enskilde läraren.

Men nu är det dags! Nu ska vi sätta igång och fundera! Vi ska ringa in något intressant vi kollegialt vill undersöka och sätta upp riktlinjer för vad vi ska mäta. Vi måste systematisera och dokumentera! Detta behöver fortgå under en längre period. När vi tittar tillbaka på vår dokumentation kommer vi att upptäcka intressanta saker men också att ställa oss nya och fler frågor. Vi är på väg att göra den beprövade erfarenheten tydlig, greppbar och användbar!

Cecilia Andersson
Grundskollärare 1-7 sv/so, förstelärare

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *